-jagemallan.blogg.se

När man var liten kunde man springa runt och skrika till varenda tjej/ kille om att man var kär i dom och älskade dom. Såfort killen/ tjejen inte kände likadant var det bara att gå hem till mamma och pappa som fick trösta en. Hela dagis jagade jag killar, och hela 1:an , 2:an, 3:an,4:an.. Men sen i 5:an hände något, då skulle man vara så himla cool och allt sånt där tjaffs, har jag inte rätt?. Och i 6an(när man var störst på skolan) skulle man börja spana lite lätt på killar men då var det ju att vara med kompisarna som mest och att aldrig släppa dom. Man ville ha med dom precis överallt, och man gick på alla killarnas fotbollsmatcher,innebandymatcher å allt sånt. Sen kom man till 7:an. Jaha då var man ju minst igen,men även hade man förlorat sina närmaste vänner som man haft sen 1:an,hur mycket värre kunde det bli, jo vänta bara... Då skulle allting vara så HIMLA PERFEKT och man var bara populär om man var söt!. Sen kom 8:an, ja då visste alla vem man var på skolan och alla hade sina egna roller att spela. Jag hade en roll precis som hade/har/ kommer att få. Och dessuto hade alla olika grupper man tillhöre till Och nu.. ja nu blir det 9:an för mig, vi får väll se hur det går!